Flora och fauna

Malöns vegetation utgörs huvudsakligen av kråkrished och gräshed. På vårarna blommar styvmorsviol, trift och mandelblom i mängd. Mera ovanliga inslag är kustruta, strandmalört och marrisp. I nordöstra delen av ön finns en träddunge med planterad bergtall, med visst inslag av tall, asp, björk, rönn, brakved och oxel. Öns fågelliv är rikt, här finns bland annat en imponerande havstrutkoloni samt kolonier med silltrut och gråtrut. Bland övriga häckfåglar kan nämnas kentsk tärna och skärpiplärka. Under höst och vår sträcker stora mängder fågel över Malön, främst tättingar, duvor och vadare. Några arter som förekommer i relativt stort antal är smålom, kärrsnäppa, kustpipare samt små- och myrspov. Bland öns övriga djurliv kan särskilt nämnas den praktfulla makaonfjärilen samt vattensork som är öns enda permanent förekommande däggdjursart.

Istidens spår

Till skillnad från Kungsbackafjordens öar vilka är restberg utgörs Malön av toppen på en moränrygg, som troligen är en ändmorän. Ändmoräner bildades under istiden i samband med att isen drog sig tillbaka. Framför iskanten avsattes stora mängder morän och om iskanten stannade på samma plats en lång tid bildades stora åsar, så kallade ändmoräner. Dessa bestod av material av olika storlekar, från lera till stora stenar. Från Malön har sedan havet sköljt bort det finkorniga materialet och kvar finns nu svallad morän. Denna utgör ett magert underlag för vegetationen varför större delen av ön täcks av gräs- och kråkrished.

Harvaktare

Ön har främst nyttjats som betesmark men 1890 kom ön i Tjolöholms ägo, och under några decennier framöver användes ön även för jakt. Villebrådet utgjordes av utplanterade skogsharar och för att gynna dessa planterades bergtalldungen på nordöstra Malö. För att skydda de åtråvärda djuren fanns under denna tid en anställd harvaktare som bodde på ön.

Syfte

Malön är avsatt för dess höga naturvärden samt för friluftslivet.

För mer information gå in på Länsstyrelsens hemsida.