Jag blev nästan bortadopterad

Kerstin, 97 år.

- Mitt namn är Kerstin och jag föddes i Myckleby församling 1924. Ja, jag blir 97 år och är full av livslust! Jag fyller dagarna med att lösa korsord, pussla och göra fina gratulationskort bland annat.

Badade i myrstack

Myckleby ligger på Orust i Bohuslän och där tillbringade jag mina första två år tillsammans med mor och far och en äldre syster. Pappa jobbade som sten- och brunns-arbetare, och vi bodde i en liten stuga där mor skötte tvätten i en stor zinkbalja. Jag och min syster fanns vid hennes sida och vid ett tillfälle faller jag omkull och rullar ner för en slänt rakt ner i en stor myrstack! Mor sprang efter och lyfte upp mig och för att bli av med alla myror satte hon ner mig i den vattenfyllda zinkbaljan. Inte konstigt att skräck för myror har följt mig genom livet!

Ett annat par ville adoptera mig

När jag fyllt två år fick far jobb med att bygga vägar och min första flytt, som sedan skulle visa sig bli många, gick till Kungsbacka. För att komma närmre arbetet gick snart flyttlasset mot Gällinge. Jag fick ytterligare 7 syskon i rask takt så vi var alltså en niobarnsfamilj. Tiden i Gällinge minns jag väl. I närheten av vårt hus låg en jordbruksfastighet med ett par som var ofrivilligt barnlösa. Jag var ofta hos dem och jag vet att de tyckte så mycket om mig. De köpte en fin röd kappa och hatt som jag hade på mig när vi tillsammans åkte till kyrkan med deras häst och vagn. Tror att min syster var lite avundsjuk. Men en dag kom min storasyster springandes till gården för att berätta att vår familj skulle flytta och jag skulle inte få följa med, utan bli bortadopterad till paret på egendomen! Jag blev så klart väldigt ledsen och sprang gråtandes hem till mor som förklarade att hon motsagts sig adoptionen men far tyckte det var bra. Han menade på att jag skulle få det så mycket bättre ekonomiskt hos paret. Som tur var fick jag följa med familjen som denna gång flyttade till Onsala. Jag bodde däremot hos paret i Gällinge på somrarna under många år.

När vi kom till Onsala hade jag hunnit bli 7 år och det var dags för att börja på Ledets skola. Jag minns precis hur det såg ut. Utanför stod ett fruktträd med augustipäron. Jag åt så många päron att jag fick ont i magen!

Vi tände eld på halva socknen

Vi bodde i närheten av kaptensgården Gathenhielm och inte långt därifrån fanns en smedja. Jag och min bror Gunnar stal tändstickor där och fick fyr på hela ängarna framför. Halva socknen fick vara med och släcka och mor och far var inte nådigt arga på oss! Jag minns att jag fick mycket stryk och min bror fick gå utan mat! Eftersom det var torsdag var det pannkakor efter soppan som han älskar! Jag vet att jag tyckte synd om honom så vid ett obevakat ögonblick stack jag till honom en pannkaka när han satt på utedasset!

50 öre för bio på fältet i Särö

När jag var 16 år hade jag tre arbeten för att försörja mig. Tidigt på morgonen cyklade jag runt och sålde Göteborgs-Posten för att sedan stå i charkuteriaffär och sälja skinka och korv och efter det tjänade jag som piga i en familj med tre barn. Senare fick jag gå som lärling till tandsköterska.

Jag tjänade bra på mina arbeten och jag och min bror Karl-Erik gick ofta på fältbio vid ”smens” i Särö. Det var ett stort tält som sattes upp och vi satt på träbänkar. Filmen kostade 50 öre. Jag minns speciellt en gång då vi såg på Nils Poppe som Fabian Bom. Karl-Erik skrattade så högt så vi blev utslängda! Men vi smet in igen under tältduken för att få se slutet!

Den sommaren blev vi ett par

Mamma var aktiv i Frälsningsarmén där hon spelade gitarr och sjöng. Jag var också ofta med för det sjöngs och spelades så glad musik. Vid ett tillfälle satt en ny kille med i församlingen. Han var jättesöt och hette Paul visade det sig. Han hade med sig sin bror och kusin och dem blev alla utkörda för att de sjöng för högt! Den sommaren blev Paul och jag ett par och vi gifte oss 1945, och fick vår älskade dotter tio år senare.

Nu har ni fått läsa en del av min historia. Så här kom jag till Kungsbacka kommun för att stanna!